ceciliawallin

Känner mig lagom utpumpad efter kvällens sparringpass. Jag tycker det är samma känsla varenda gång man varit borta från sparringen. Man känner sig näst intill död efter de första passen. Det spelar ingen roll hur mycket man sprungit eller hur stark man är i benpressen, det finns fortfarande ingenting som går att jämföra med att fightas. Att hela tiden vara aktiv och  hitta luckor, tajma, jobba med sina kombinationer, hitta svaga punkter, orka fortsätta jobba på de svaga punkterna och få kraft i sina tekniker samtidigt som den andra personen slår, sparkar och "stör" än så mycket som möjligt måste vara något av det mest fysiskt ansträngande som finns. Trots att det är otroligt jobbigt ger det också en fantastisk adrenalinkick. En adrenalinkick som jag älskar och som är en av anledningarna till att jag älskar att sparras!!